Till salu, kom och köp!

Precis nu, första kvällen i mitt liv som jag gått från att ha en lugn och skön kväll till att vara räddare än någonsin. Hur löjligt folk än tycker det är med spindelrädslor, till och med jag har ibland blivit irriterad på mig själv. Och har de sist åren blivit så mycket bättre. Jag gillar dom INTE och är Anton hemma få han döda dom. Men jag har inte den fobin längre. Dock vill jag att de dör inte bara släppa ut dom. Då kommer de garanterat in igen. De är ju inte precis några smarta djur.. 

Så ja..ikväll! Jag går in på toan, vår nya fina toa som jag nu inte alls gillar längre. Och på dörren få jag se i ögonvrån sitter en SPINDEL.. Nä detta är ingen källarspindel utan en typ...kloakspindel. Fatta hur stor, inte som någon jäkla femma, ingen peng i världen faktiskt. Utan vi snackar min handflata. Lika grova ben som kropp.. Nä fy fan! 

Jag fick sådan panik och jag plötsligt står i badkaret och (nej jag gråter inte, än) har sån hjärtklappning som jag aldrig varit med om innan.. Men efter typ tre, fyra minuter börjar jag grina. Fan, jag som varit så duktig sista tiden.. Har liksom vant mig vid att spindlar dyker upp, när de väl blivit dödade har jag inte tänkt på det mer. Men nu vill jag bara sälja huset! Någon? Köpa?? Husdjur ingår tydligen... 

Förbannade djur, hur ska jag kunna sova? Hur ska jag kunna duscha imorgon? Hur ska Theo kunna bada? 

Anton: - "Sånna spindlar ser man kanske bara var 5:e år...." FEMTE? Nä vi säljer huset!!!! 

Godnatt!