2 april

Idag har vi haft vårt hus i tre år...TRE, vad hände där liksom. Att tiden kan gå så fort. Tänk första pojkvännen man hade, alltså den första riktiga. När man hade varit tillsammans i 1,5 år kändes det som hur lång tid som helst. Haha! Tider förändras ;-) 

Idag fick vi hopp på riktig om att sjukan håller på att försvinna. Lyckliga blev vi när bajset började bli som vanligt (knäppt, jag vet..ni som inte har barn än, det kommer hända er oxå en dag *haha*) 

Men så ikväll har han börjat hosta nått så in i Norden, och när han försöker äta klöks han och dricka vägrar han nästan. Någon mun vatten eller någon mun blåbärssoppa har vi fått i honom. Usch, det är så physiskt jobbigt att se sitt barn så. När han till och med inte ens smakar på glassen eller godiset han tjatat till sig. Då känns det ganska tufft. Imorgon håller vi tummarna på att det är bättre. Annars kommer vi troligen få åka in med honom.. Vart och när ska man sätta gränsen, hur länge klarar sig en treåring utan mat och vätska?!  

Nu säger jag godnatt, Godnatt!