29 februari, en dag vi för evigt kommer minnas!

Idag är det fyra år sedan min morfars mamma, min mammas och mosters farmor, vår gamlafarmor Vivan somnade in. Endel kan tycka det är ett ganska långt avstånd men för mig var hon en extra farmor/mormor. Jag har skrivit det tidigare men en dag som denna tåls det att skrivas igen. Hon betydde så mycket för mig, för oss som en familj. Vi har fått många sidor av denna härliga dam! Både mamma, moster och jag älskar trädgården, vi tar hand om det mesta och gillar att sköta oss själva. Jag och mamma kanske tog över bakningen lite mer än Lotta ;-) men min kusin Ellen har också fått det intresset. 

Nu har jag försökt skriva detta inlägg i 20 minuter och fastnar bara med mobilen i handen. Många minnen som känns från igår fladdrar förbi! Jag blir varm i hjärtat men luften känns tung att andas. 

Jag är så glad att du förgyllde min barndom och uppväxt med så mycket. 

Låta maten tysta mun, äta upp det man tagit åt sig, plocka hallon i trädgården, springa i backarna så man fick den ena stukningen efter den andra, sitta i hammocken på altanen och dricka svartavinbärssaft, sova i manglade lakan, lära sig konstiga ord, spela kort och framför allt se på medans du "levde" för att stå i köket! 

Jag saknar dig men tack för allt jag bär med mig! 

Idag har Lotta varit och gjort fint vid graven. Hoppas jag också ska hinna dit snart! 

*Vila i frid fina GamlaVivan*