Att gå in i en vägg

Det var tufft i torsdags och fredags.. Att komma tillbaka till jobbet var inte alls vad jag hade trott. Jag ville gärna tro att jag va förberedd, jag har trots allt gjort det en gång tidigare. Men att börja på ett nytt ställe där allt är annorlunda, men som ändå ska vara samma va jobbigt. Framför allt när tiderna blev verklighet. Jag åkte hemifrån klockan 6.15 och kom tillbaka hem klockan 18.10. Jag ville inte ens äta direkt när jag kom hem fast jag va vrålhungrig. Det ända jag ville var att hålla barnen uppe en stund till så jag fick träffa dom. Jag nattade Theo 40 minuter senare och han frågade mig om jag skulle jobba imorgon oxå. Jag svarade ja och han säger: -"Jaha, då träffas vi nog inte imorgon heller." De orden va som att gå in i en vägg. Det var alltså inte bara jag som märkte av det och tyckte det var jobbigt. Theo förstod och de dagarna jag sen kommer jobba till 18.45, nä då kommer jag inte träffa dem..kanske inte på flera dagar. Nej, detta är ohållbart. Det känns inte okej. 

Jag är så glad för att jag valde att börja jobba två dagar i veckan, nu kan jag njuta av resten. Och förhoppningsvis kunna hitta någon lösning tills när det är dags för heltid i Mars. 

Förövrigt har vi haft en bra helg med shopping på blomsterlandet och umgåtts med fina vänner. Igår var vi i Vetlanda hos Antons kusin Ambjörn med familj. 

Dom små killarna somnade men de stora höll igång. Vilket ös det var. Theo har aldrig varit uppe så länge men han har tjatat om hur kul han hade igår hela dagen! <3 

 

I eftermiddags åkte A in till Alle, barnen och jag va kvar hemma. Vi gick till Ica och sen kom Emma och Emilia på middag och fika. 

Kvällen har spenderats med sovande barn på övervåningen, eld i kaminen och utslagen mamma nerbäddad med filtar i soffan. Ibland bara måste man få hämta andan en stund. Imorgon kör vi ny vecka igen! 

Tjingeling!