Trettonde dagen

Jaha nu har tretton dagar gått som inlagd, fy fasen.. Och de har hela tiden sagt att jag ska få komma hem på Tisdag (den 29) för då är jag i vecka 34.. Anledningen till att jag ligger här är för att min kropp fått för sig att det är dags att föda. Åkte in till Kalmars förlossning förra helgen (natten till den 13) med sammandragningar var 5 min. Då de upptäckte att livmodertappen va på tok för kort. Den ska vara 3-4 cm lång i v 31 som jag var då, men min va bara 14 mm.. Så natten där fick jag dropp som skulle ta bort sammandragningarna och så under ett dygn fick jag två sprutor som gjorde att bebisens lungor utvecklas fortare, ifall den skulle komma. Sen dess har jag varit sängliggandes, med undantag att få gå på toa. (tack och lov) Tills igår då jag för första gången fick sitta i rullstol och Anton fick ta med mig ut. Vi var på strandbjörket och tog en glass, underbart! Vädret gör det hela så jävla mkt jobbigare, vem vill inte vara ute i detta vädret...
Iallafall så var jag på ny undersökning idag och har hela tiden hoppats att jag kan övertala läkaren att få åka hem idag istället för att vänta tills på tisdag. Men då ser läkaren att i stort sett hela livmodertappen är borta och vi ser tydligt barnets huvud och jag är öppen 3 cm inifrån och 1 cm utvändigt.. Så hon ger mig inget roligt besked. Utan det är bara tillbaks till sängen och inga fler rullstolsturer... Och på tisdag får jag inte heller åka hem, men där emot kanske jag kan få vara uppe lite för att se om värkarna drar igång.

Känns så otroligt overkligt. Och så som min kropp har varit de sista åren så är inte jag så säker på att bebisen kommer komma nu ändå. Jag kan säkert gå lite öppen men ändå gå hela graviditeten och säkert en vecka över.. Aja vi får väl se hur länge jag klara av det här utan att gå under jorden...

Men det är frustrerande att de hela tiden sagt v 34, och nu verkar det som att jag inte ens får åka hem då. Det finns risk att värkarna sätter igång. men jag åker hellre hemåt och få vända i dörren än att bara vara här inne. Jag längtar så efter god mat och bara få vara hemma med Anton.. Så är jag trött på att få 100 sms om dagen och folk som ringer som aldrig annars ringer. Jag är inte sjuk och bebisen mår jättebra i magen. Det är bara min kropp som är 6 veckor för tidig. Men kommer bebisen nu är det INGEN fara. Den väger 2150g och är jättepigg, vi kommer bara få stanna någon vecka på "för-tidigt-födda" avdelningen. Och för dom kommer vår bäbis ändå vara en stor bäbis. Dom tar hand om bäbisar som fötts i v 23 som inte väger mer än 500-600g...

Så är läget, nu blir det snart middag...kan de vara potatis för trettonde gången?? Troligen =)
Trevlig helg!!!