Värkarna kom ungefär en gång i kvarten så jag lyckades sova mellan 22 och 03.30 då Theo kom in och la sig mellan mig och Anton. Jag smög ner och la mig på soffan. Efter lite drygt en timme var värkarna ganska täta så jag gick upp och väckte Anton som fick följa med ner och vara lite stöd. Tog en dusch för att se om värkarna avtog men det blev bara värre så strax efter 5 ringde vi ner Agneta och halv 6 var vi påväg in. 6.15 var vi inskrivna på rummet, fick epidural strax innan 7 och denna gången hjälpte den nått helt fantastiskt. Jag låg och pratade, skrattade, åt macka och kexchoklad. Allmänt nöjd med livet, hade knappt ont och började fundera på om värkarbetet avtagit. Men sköterskan såg att jag hade fina kurvor och gjorde en undersökning. Jo då, 9cm öppen. Dom vågade inte släppa iväg mig på toaletten när jag var så mycket öppen så de tog in en flyttbar toa kan man säga. Såg lite ut som en mjölkkanna. Och poff där gick vattnet (8.34). Så smidigt att slippa få det överallt, bara att gå av "toaletten" och hoppa upp i sängen! Knappt en halvtimme senare kom krystvärkarna och trots att jag fick någon knäpp och blev livrädd för smärtan jag viste väntade var vår efterlängtade prins ute klockan 9.31..den 30/1. 9 dagar över tiden 3960g och 53cm lång.
Detta året har varit helt perfekt och jag skulle göra om det 1000gånger till. Lika roligt det ska bli med 1-årskalas imorgon lika mycket ångest känner jag över att bebistiden är över. 2/2 är färdiga så nu väntar dagis, skola och jobb. Framtiden är här, bara att vänja sig vid tanken om att bebistiden i vårt liv är slut. Men tur vi har vänner som fortfarande producerar bebisar ;-)
Nu ska jag sova och ladda inför imorgon. Födelsedagsbarnet sover sedan 18 och har ingen aning om att han ska få vara med om sin första födelsedag imorgon!
Älskade älskade Ville, världens goaste men mest bestämda unge vi vet! <3
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar